Uusimmat blogissa

Palkansaaja, kuka on oikeasti työelämäpresidentti? (20.01.2012)

Vaalikamppailu on siirtynyt viimeiselle superviikolle ennen ensimmäistä äänestyskierrosta. Ehdokkaiden väliltä on nyt löytynyt selkeitä eroja heidän mielipiteissään palkansaajan edunvalvontaan ja työelämän kehittämiseen liittyen.

Kokoomuksen ehdokas Niinistön suhtautuminen palkansaajien edunvalvontaan on historialtaan erityisen synkkä. Hän on ollut varauksellinen kolmikantayhteistyöhön ja myös jarruttanut omilla toimillaan vuosien varrella tupojen syntymistä. Ammattiyhdistysvastaisia mielipiteitä on esittänyt myös Kepun Väyrynen puhumattakaan Soinin linjauksista.

Sauli Niinistön tavoitteena on karsia uusien palkattavien työntekijöiden työehtoja, purkaa työehtosopimusten yleissitovuutta ja rajoittaa lakko-oikeutta. Onkin syytä kysyä kuinka monella meistä, sinulla ja minulla, on voimaa yksin sopia esim. lomarahoista, ylityökorvauksista, arkipyhistä, pekkaspäivistä, vuorolisistä ja kaikesta muusta työehtoihin liittyvästä ilman ammattiliittojen tukea. Tätä EK ja porvarit haluavat!

Nykyinen työelämän sopimusjärjestelmä on syntynyt vuosikymmenien saatossa. Työelämälainsäädännön ja työehtosopimusten tarkoitus on suojata työntekijää. Viime vuosina on ollut selkeästi nähtävissä, että tätä työelämän sopimusjärjestelmää on kokoomuksen vahvalla tuella EK pyrkinyt purkamaan. Työnantajien vaatimuksesta irtauduttiin tupoista. Näitä pyrkimyksiä tukee nyt useampikin porvari pressaehdokas.

Kun yrityksissä irtisanotaan, on kohteena useimmiten pitkän työuran tehneet työntekijät. Samalla työnantajapuoli haluaisi poistaa ns. työttömyysputken ja heikentää työttömyysturvaa. Niinistö on lausunut, että ennenaikaiset eläkkeet tulisi tehdä vähemmän houkuttelevaksi. Lisäksi Niinistö hokee EK:n mantraa eläkeiän pakkonostosta.

Niinistö esittämät kannanotot työttömyysturvan heikentämiseksi merkitsisivät mm. työttömän pakkotyöllistämistä oman ammattialan ja asuinalueen ulkopuolelta. Kuuluuko tuo 2010-luvun hyvinvointivaltioon, vai palaammeko 1960-luvulle? Tämä merkitsisi myös perheiden hajoamista pakkokeinoin. Niinistön visio on porrastaa työttömyysturvaa ja siten heikentää pitkäaikaistyöttömien asemaa ja lisätä kunnille toimeentuloasiakkaita.

Lakko-oikeus on tärkeä osa suomalaisen demokraattisen yhteiskunnan perusoikeuksia. On tilanteita, joissa palkansaajat joutuvat puolustamaan oikeuksiaan. Useimmiten lakoissa on kysymys siitä, että työntekijät reagoivat spontaanisti työnantajan ilmoittamiin irtisanomisiin ja tai muihin työelämän ehtojen heikentämisiin. Toinen lakkoihin usein johtava tilanne on se, jossa työnantaja tulkitsee työehtosopimusta yksipuolisesti ja työntekijöiden näkökulmasta ilmeisen väärin, ei pidä kiinni tehdyistä sopimuksista tai lainsäädännöstä. Lakko on tällaisissa tilanteissa useimmiten ainoa keino työntekijöille puolustaa oikeuksiaan, jos työnantaja ei edes suostu neuvottelemaan henkilöstön edustajien kanssa.

Työnantajien linjaukset ovat koventuneet. Ay-taustaisia työntekijöitä ja luottamusmiehiä irtisanotaan, työnantajat ovat jopa valmiita maksamaan korvauksia perusteettomista työsuhteiden päättämisistä. Kokoomusehdokas Sauli Niinistö on kannanottoihinsa perustuen selvästi tukemassa tämän kehityksen jatkumista.

Palkansaaja, nyt on aika pysähtyä miettimään kuka ehdokkaista edustaa parhaiten nykyisen sopimusyhteiskunnan turvaamista. Omalta osaltani ratkaisu on helppo. Muista siis, numero 5.

Pentti Hartikainen, SDP P-K piirin puheenjohtaja, Puuliitto P-K aluetoimitsija

Björn Donobauer: ”Pröd” (19.01.2012)

’Pröd’
tre år gammal
lyfter rågblond pojke
sin tunga mot det nya språket

ovan formar han prövande, trevande,
livsbasens viktigaste ord
på främmande språk

’Pröd, pröd’
och pekar på limpskivan
’Pröd’

Bagerskan ler
’nå nä Paavo
vi säger nog ’bröd’
låt vara att skorpan
är hårdare på finnarnas bröd

vi säger bröd och bröder
brödrafolk
och dagligt bröd’

svårtuggat är det främmande ljudet
men munnen vill veta
att ’leipä’ och bröd bär samma smak

vill förstå att det som betyder liv för den ene
är lika mycket liv för den andre
fast ljuden som för fram till det skiljer oss åt

om bröder som njuter av samma lands bröd
skall mötas i jämbördig strävan tillsammans
får de slå följe vid bordet och kalla sig brödrafolk
om än den ene bekänner sig till ’leipä’
medan det den andre kallar det ’bröd’

om tonen blir mera åt p-ljudets dovare klang
bär dock det ordet samma rang
som renodlat b-ljud i bröd

det som i landet förenar
den ene och andre
och bryggar klyftorna mellan dem

är ändå jokapäiväinen leipämme,
vårt dagliga bröd
bröder som delar brödet
får inte bli osams
om vad det heter
som föder dem båda

respekten för brödet
kan leda bådas tunga
till prövande av varandras tungomål
och till samma respekt
för den andre som för sig själv

pojken som en gång lärde sig
tala det främmande ordet
är inte främmande för
att brödet är viktigare än ordet
men folk blir det bara av dem
som smakar på broderns bröd
också med broderns ord

Nog ska presidenten värna om språket
just lika mycket om bröders likhet
inför bröd och lag och människorätt,
ta varken bröd eller språk
ur munnen på folket
men led dem att njuta det bröd
vi alla gemensamt har gjort.

Björn Donobauer är pensionär och medlem i Norra Ålands Socialdemokrater. Bosatt på Åland sedan 2009, författare, debattör, skrivbent och kock. Ålands Socialdemokrater ordnade den 19 januari en kulturkväll för Paavos kandidatur. Texten är Donobauers bidrag till den kvällen.

Mikael Hiltunen: ”Lipponen en motkraft” (19.01.2012)

Valdagen närmar sig och det är många som står i valet och kvalet. Presidentkandidatens värderingar och personliga egenskaper får utstå en kritisk granskning. Min kandidat är Paavo Lipponen. Hans världsbild grundar sig på de socialdemokratiska värderingarna jämlikhet, frihet och solidaritet. Han förespråkar ett samhälle där alla oberoende av bakgrund är jämlika och där man solidariskt tar ansvar för medmänniskorna. Bara i ett sådant samhälle kan alla människors frihet öka. Orsaken till att Paavo Lipponen valde att ställa upp som presidentkandidat var att han ansåg att det finns krafter i samhället som vill inskränka på andra människors frihet. Påhoppen mot svenskspråkiga och invandrare har blivit vardag. Girigheten har bitit sig fast. Min kandidat vill fungera som en motkraft till dessa samhällstendenser.

Paavo Lipponen uppskattar fackföreningsrörelsens arbete som samhällsbyggare, här hemma och internationellt, och han är en varm förespråkare av avtalssamhället. Hans styrka är att fungera som ledare i kristider och ingjuta framtidstro. När Finland befann sig i en djup ekonomisk kris på 1990-talet prioriterade han som statsminister satsningar på utbildning och sysselsättning. Det gav resultat: vid slutet av Paavo Lipponens statsministertid hade sysselsättningen förbättrats och Finland var världsetta i utbildning, hållbar utveckling och konkurrenskraft.

Presidentens viktigaste uppgift är att leda utrikespolitiken. Paavo Lipponen var den som lade grunden för Finlands aktiva medverkan i den europeiska gemenskapen som statsminister. För ett litet avlägset exportberoende land är det viktigt att vara med och påverka den europeiska utvecklingen, i stället för att vara föremål för de stora ländernas beslut. Genom EU har Finland inflytande i världen som vi annars bara kunde drömma om. På Finlands svenska socialdemokraters seminarium i Borgå 14.1 framhöll Lipponen att medlemskapet i EU också stärker Finlands position gentemot Ryssland.

Presidentposten är ingen praktikplats där man lär sig grunderna i internationella relationer. Nej, personen som väljs ska ha erfarenhet av internationell diplomati, vilja att arbeta i samråd och komma överens med regeringen samt ha en förmåga att föra fram Finlands ståndpunkter i möten med andra statschefer. I detta avseende är Paavo den direkta motsatsen till samlingspartiets makthungriga och utrikespolitiskt oerfarna kandidat, Sauli Niinistö.

Jag hoppas att alla finlandssvenskar som tycker att Paavo Lipponen är den bästa kandidaten också röstar på honom i första valomgången.

Mikael Hiltunen är 28 år, politices magister och bosatt i S:t Karins. Hiltunen arbetar som Finlands svenska socialdemokraters ombudsman i Helsingfors och har tidigare bl.a. fungerat som Paavo Lipponens riksdagsassistent. Han var också uppställd i riksdagsvalet 2011 för socialdemokraterna.